Siraphon

Siripon föddes i en fattig bergsby nära gränsen till Laos. För en tid sedan tog hon med oss till sin by för att visa oss under vilka villkor hon levt sina första år. Vi mötte mycket nöd. De flesta husen var fallfärdiga och det låg sopor överallt. Vi mötte många unga mödrar som fött flera barn, där flera av dem aldrig hade gått i skola.

Detta kunde ha varit jag, säger Siripon. Hade jag vuxit upp här, hade jag antingen blivit skickad till Bangkok för att jobba på någon bordell, eller så hade jag varit gift, bott i något av dessa hus och haft flera barn. Förmodligen hade jag även varit beroende av droger, fortsätter Siripon. Som barn såg hon sina föräldrar röka opium och fick ofta hjälpa till att tända pipan.

Livet blev annorlunda för Siripon. När hon var sju år skildes hennes föräldrar och pappan tog henne, tillsammans med lillebror, ut på en vandring för att leta jobb. Hon berättar att de gick längs med vägarna och övernattade på de mest konstiga ställen. Jobb och mat blev det lite si och så med och absolut ingen skola. Efter tre år på vägarna hamnade pappan i fängelse och med hjälp från polisen fick barnen plats på BaanChivitMai.

Siripon berättar att den första tiden på BCM var tuff med många barn och mycket att sätta sig in i. När hon äntligen fick börja skolan, visade det sig att hon hade läshuvud. Hon började nu förstå att hon skulle få en möjlighet till utbildning. Siripon var målmedveten. Hon ville bli något. Hon var ett av några få barn som klarade att komma in på gymnasieskola och ta studenten. Därefter bestämde hon sig för att studera vidare på universitet i ChiangMai, där hon går nu.

Siripon har nu fyllt 20 år. Hon är en omsorgsfull, vänlig och duktig tjej och en bra förebild för de andra barnen på BCM. Hon har visat att det kan gå bra i livet även om utgångsläget är det sämsta tänkbara. Hon har ett mål att en dag få resa till ett annat land för att få livserfarenhet, kanske hitta ett jobb och skapa trygghet för sig och sin familj. Hon är oerhört tacksam för vad BCM har gett henne.